Etikettarkiv: Egypten

Människor av olika världar

Synen av en liten flicka jag såg i södra Indien har fastnat i mitt minne, även om jag bara såg henne i några få sekunder. Inte mer än kanske 6 år gammal, stod hon och grävde i ett stort cementrör som fungerade som soptunna. Det var kanske ingen ovanlig syn i Indien 1980, och jag hade inte lagt märke till henne om det inte varit för den gigantiska svarta grisen som stod på andra sidan och grävde i samma sophög. Precis när vi körde sakta förbi tittade hon hastigt upp på mig. Medan jag satt i en fin bil på väg till mitt hotell, kämpade hon för att få tag på några godbitar i soptunnan innan grisen slet tag i dem med sitt stora tryne.

Mitt första arbete i Indien 1980 var en dokumentär om det svenska barnhemmet, Elida Childrens Home. Tiden i Indien gav mig många upplevelser som har förändrat mitt liv i många avseenden. Vi landade i staden Bombay (som idag heter Mumbai) en tidig morgon i april. Klockan var ännu inte 6, och när vi lämnat flygplatsen och taxin släppt av oss inne i staden gick vi omkring på gator bland sovande eller nyvakna människor klädda i bara trasor. Några som var mer lyckligt lottade hade pappkartonger att sova på. Jag var endast 22 år och hade aldrig sett något liknande, tusentals människor! Många var barn och i så dåligt skick att de troligtvis inte hade kraft kvar att vakna denna morgon. Några satt upp och plockade med sina ringa tillhörigheter kanske en trasa, en flaska eller en kopp. Ibland möttes jag av försiktiga blickar, det var märkligt, allt verkade röra sig i slow motion.

En äldre man sa till mig innan min resa till Indien: när du kommer hem igen är du en helt annan person. Ingen besöker Indien utan att skakas om på djupet. Varför har vår Skapare gett oss så olika förutsättningar och varför har vi så svårt att visa tacksamhet, frågor som jag ofta ställt mig själv. Indien har sedan mitt första besök 1980 radikalt förändrats, mycket till det bättre, men minnesbilderna lever kvar.

Några år senare, 1987 i Egypten, filmade vi en serie av undervisningsfilmer. Jag hade också fått en förfrågan att hjälpa ett reseföretag att dokumentera lite av deras ökenturer. Jag har minne av att turisterna fick rida genom öknen från Sakkara och till pyramiderna i Giza. (En fantastisk upplevelse som jag själv ridit på kamel). Ute i en liten oas med palmträd och några beduintält fick turisterna gå av kamelerna och vila i skuggan. De bjöds också in i tältet av en beduinfamilj för en kopp te.

Jag stod utanför och filmade de turister som gick in i tältet. Efter en stund kom två kvinnor ut ur tältet, pratade, var överförtjusta och så tacksamma för vad de sett och fått ta emot. En av kvinnorna uttryckte sin tacksamhet högljutt: såg du de vackra barnen och tänk att dessa fattiga människor öppnar sitt hem och bjuder oss på de lilla de har, vilken fantastisk upplevelse!

Det gick ytterligare någon minut och två andra kvinnor kom hastigt ut ur tältet. De visade inga muntra miner. Jag uppfattade lite smågnäll och när de kom närmare hörde jag den ena kvinnan säga till den andra: såg du flugorna i ansiktet på det lilla barnet som satt på marken, va äckligt! Hur kan researrangörerna fösa in oss i ett så smutsigt tält och sen försöka tvinga i oss avskyvärt te? Kvinnorna fortsatte vidare med hastiga steg bort mot de väntande kamelerna, ivrigt beklagande upplevelsen där i det lilla beduintältet.

Vi människor reagerar på olika sätt när vi stöter på något vi ser som främmande eller svårt att förstå. Vi kan bemöta det vi upplever med en positiv eller negativ livssyn. I vårt arbete då vi söker filmidéer försöker vi hitta det goda, det positiva, även där det ibland finns svårigheter och problem. Det vi ser som viktigt är att hjälpa till att skapa hopp och glädje även om livet för många tidvis verkar mörkt och tungt.

Tänk om vi alla kunde fokusera på det positiva i livet, vilken glädjefest det skulle bli.

Egypten och pyramiderna i Giza

För en filmare och fotograf är det inte många länder i världen som är lika spännande som Egypten. Åt vilket håll man än vänder sig, oavsett var man är i landet, så finns det alltid fantastiska bildmotiv. Jag kom till Egypten första gången 1987 på ett filmuppdrag för att producera en undervisningsfilm om allt, historia, människor och natur. Under 6 veckor av intensiv filminspelning skulle vi besöka alla hörn av landet och jag hade förmånen att äga ett arkeologiskt grönt kort som utfärdats av ministeriet vilket öppnade alla gravar och historiska platser för oss. Det var ett uppdrag jag länge sett fram emot. Med mig i teamet följde min fru LaVonne och hennes bror Jens. Vi körde vår volkswagen buss hela vägen från Sverige och till Gaza i Palestina, parkerade hos en mycket hjälpsam palestinier och möttes sen upp vid gränsen av en riktigt tokig förare från Kairo i Egypten. På väg mot Kairo blev resan en riktig rysare. Föraren ville visa sig på styva linan och körde så fort att jag stundvis var övertygad om att vi när som helst kunde få en kamel till kylarmärke. Första upplevelse av körstilen på vägarna i Egypten var lite som rysk roulett, med lite tur så går det bra. Men innan kvällen var vi framme i stadsdelen Giza i Kairo.

Efter en lugn natt på hotellet i Giza fick vi efter lite klagomål en ny förare, en som körde lugnt och försiktigt på vägen. Redan första morgonen ringde jag till Svenska ambassaden och berättade att vi kommit på plats. Det var tack vare ambassadens hjälp vi fått vårt gröna kort. Vår kontaktperson på ambassaden berättade också att Egypten var en av världens säkraste länder att besöka med mycket liten brottslighet. Det var skönt att veta efter alla rykten jag hade hört. (Säkerheten i landet kom några år senare att förändras till det värre, något jag kommer att berätta om vid ett senare tillfälle).

Att sitta och dricka sitt morgonte i skuggan av pyramiderna i Giza är en märktig upplevelse, man blir på ett sätt en del av en mångtusenårig epok. Det jag först slogs av var ljuden från människorna och djuren på gatan utanför. Åsnekärror som gnisslade, försäljare som ropade ut sina varor och lukten från öknen som blandades med dofter från kaffe, nybakat bröd och exotiska kryddor. På uterestaurangen på hotellet där vi bodde rörde sig servitörer, män klädda i långa vita gallebayor, en typisk egyptisk klädedräkt som påminner om en lång vid nattskjorta. Att vakna upp i detta som många ser som ett totalt kaos var för mig kärlek vid första ögonkastet.

Vi hade en lång lista på historiska platser, gravar och människor som vi skulle besöka under arbetet. Men först ville jag se Gizapyramiderna på nära håll, krypa in i dess gångar och få andas in atmosfären av tusenårig egyptisk historia.

Vår nye chaufför tillika guide och översättare som vi sen hade under hela tiden under arbetet i Egypten kom och hämtade oss vid utsatt tid. Han körde upp oss den korta vägen till pyramiderna. Väl framme kunde vi gå runt alla tre pyramider, Cheops, Chefren och Mykerinos.

Man påstår att faraonerna som härskade i Egypten för mer än 4500 år sedan uppförde dessa jättelika pyramider som sina egna gravplatser. Hur var detta möjligt? Man saknade vad vi vet maskiners kraft och forskare tror inte ens att hjulet ännu tagits i bruk. Stenblockens vikt har uppskattats till i snitt 2,5 ton och där de största väger upp emot 15 ton. Historiker och forskare står fortfarande mållösa inför dessa mirakelkonstruktioner. Egyptierna själva har ingen säker förklaring hur pyramiderna byggts eller ens varför. Detta gör att teorierna och tankarna om pyramidernas uppkomst och användning är lika många som stenblocken på denna märkliga plats.

Vi betalde våra biljetter för att gå in i Cheops pyramid. Ingången var genom den så kallade rånarnas tunnel, vidare genom gångar, uppför trappor och genom passagen ”Stora galleriet” innan vi till slut nådde fram till ”Konungens kammare”. Där inne i rummet av sten stod en mycket enkel sarkofag som många tror en gång var faraonen Cheops sista viloplats. Men om detta är det ingen som riktigt vet.

Kan man klättra upp på dessa enorma byggnadsverk? Ja, om det och mycket mer från Egypten kommer jag att berätta om i framtida bloggar.