För en filmare och fotograf är det inte många länder i världen som är lika spännande som Egypten. Åt vilket håll man än vänder sig, oavsett var man är i landet, så finns det alltid fantastiska bildmotiv. Jag kom till Egypten första gången 1987 på ett filmuppdrag för att producera en undervisningsfilm om allt, historia, människor och natur. Under 6 veckor av intensiv filminspelning skulle vi besöka alla hörn av landet och jag hade förmånen att äga ett arkeologiskt grönt kort som utfärdats av ministeriet vilket öppnade alla gravar och historiska platser för oss. Det var ett uppdrag jag länge sett fram emot. Med mig i teamet följde min fru LaVonne och hennes bror Jens. Vi körde vår volkswagen buss hela vägen från Sverige och till Gaza i Palestina, parkerade hos en mycket hjälpsam palestinier och möttes sen upp vid gränsen av en riktigt tokig förare från Kairo i Egypten. På väg mot Kairo blev resan en riktig rysare. Föraren ville visa sig på styva linan och körde så fort att jag stundvis var övertygad om att vi när som helst kunde få en kamel till kylarmärke. Första upplevelse av körstilen på vägarna i Egypten var lite som rysk roulett, med lite tur så går det bra. Men innan kvällen var vi framme i stadsdelen Giza i Kairo.

Efter en lugn natt på hotellet i Giza fick vi efter lite klagomål en ny förare, en som körde lugnt och försiktigt på vägen. Redan första morgonen ringde jag till Svenska ambassaden och berättade att vi kommit på plats. Det var tack vare ambassadens hjälp vi fått vårt gröna kort. Vår kontaktperson på ambassaden berättade också att Egypten var en av världens säkraste länder att besöka med mycket liten brottslighet. Det var skönt att veta efter alla rykten jag hade hört. (Säkerheten i landet kom några år senare att förändras till det värre, något jag kommer att berätta om vid ett senare tillfälle).

Att sitta och dricka sitt morgonte i skuggan av pyramiderna i Giza är en märktig upplevelse, man blir på ett sätt en del av en mångtusenårig epok. Det jag först slogs av var ljuden från människorna och djuren på gatan utanför. Åsnekärror som gnisslade, försäljare som ropade ut sina varor och lukten från öknen som blandades med dofter från kaffe, nybakat bröd och exotiska kryddor. På uterestaurangen på hotellet där vi bodde rörde sig servitörer, män klädda i långa vita gallebayor, en typisk egyptisk klädedräkt som påminner om en lång vid nattskjorta. Att vakna upp i detta som många ser som ett totalt kaos var för mig kärlek vid första ögonkastet.

Vi hade en lång lista på historiska platser, gravar och människor som vi skulle besöka under arbetet. Men först ville jag se Gizapyramiderna på nära håll, krypa in i dess gångar och få andas in atmosfären av tusenårig egyptisk historia.

Vår nye chaufför tillika guide och översättare som vi sen hade under hela tiden under arbetet i Egypten kom och hämtade oss vid utsatt tid. Han körde upp oss den korta vägen till pyramiderna. Väl framme kunde vi gå runt alla tre pyramider, Cheops, Chefren och Mykerinos.

Man påstår att faraonerna som härskade i Egypten för mer än 4500 år sedan uppförde dessa jättelika pyramider som sina egna gravplatser. Hur var detta möjligt? Man saknade vad vi vet maskiners kraft och forskare tror inte ens att hjulet ännu tagits i bruk. Stenblockens vikt har uppskattats till i snitt 2,5 ton och där de största väger upp emot 15 ton. Historiker och forskare står fortfarande mållösa inför dessa mirakelkonstruktioner. Egyptierna själva har ingen säker förklaring hur pyramiderna byggts eller ens varför. Detta gör att teorierna och tankarna om pyramidernas uppkomst och användning är lika många som stenblocken på denna märkliga plats.

Vi betalde våra biljetter för att gå in i Cheops pyramid. Ingången var genom den så kallade rånarnas tunnel, vidare genom gångar, uppför trappor och genom passagen ”Stora galleriet” innan vi till slut nådde fram till ”Konungens kammare”. Där inne i rummet av sten stod en mycket enkel sarkofag som många tror en gång var faraonen Cheops sista viloplats. Men om detta är det ingen som riktigt vet.

Kan man klättra upp på dessa enorma byggnadsverk? Ja, om det och mycket mer från Egypten kommer jag att berätta om i framtida bloggar.